Förorenad mark i Stockholmsregionen – det du måste veta innan grävskopan sätts i marken

Stockholms mark bär på en mörk historia

Under asfalten, under gräsmattorna, under de där fina nybyggda bostadsrätterna – där gömmer sig ibland en cocktail av tungmetaller, oljor och lösningsmedel som ingen vill tänka på. Stockholm har hundratals år av industriell verksamhet bakom sig. Gasverkstomter, gamla kemtvättar, nedlagda verkstäder, hamnanläggningar. Alla har de lämnat spår.

Och de spåren syns inte på ytan.

Det är precis det som gör förorenad mark så förrädisk. Du kan stå på en till synes orörd gräsplätt i Liljeholmen eller Hammarby Sjöstad och inte ana att jorden under dina fötter innehåller bly, kvicksilver eller PAH:er i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärden med råge. Men marken vet. Och den berättar – om man frågar den på rätt sätt.

Varför markexploatering i Stockholm kräver extra vaksamhet

Stockholmsregionen växer. Snabbt. Bostadsbristen driver fram projekt efter projekt, och gamla industriområden förvandlas till bostadskvarter i rasande takt. Norra Djurgårdsstaden, Slakthusområdet, Årstafältet – listan är lång. Men varje sådant projekt börjar med samma avgörande fråga: vad finns egentligen i marken?

Faktum är att exploatörer enligt miljöbalken har ett ansvar att undersöka och vid behov sanera förorenad mark innan byggstart. Det är inte frivilligt. Det är lag. Och konsekvenserna av att strunta i det? Försenade projekt, skenande kostnader, rättsliga processer – och i värsta fall hälsorisker för de människor som ska bo och leva på platsen.

Men vet du vad? Trots det händer det fortfarande att aktörer underskattar behovet av ordentliga undersökningar. De tar genvägar. Sparar pengar på fel ställe. Och sedan står de där med jord som inte får lämna tomten utan specialhantering, och en tidplan som spricker som en gammal vattenledning.

Så identifieras föroreningar – steg för steg

Processen börjar alltid med en historisk inventering. Vad har marken använts till? Har det legat en bensinstation här på 1950-talet? En textilfabrik? Kanske bara en helt vanlig trädgård – men med arsenikbaserade bekämpningsmedel som var standard fram till 1970-talet. Arkivstudier, gamla kartor, flygfoton och intervjuer med personer som känner platsens historia ger en första bild.

Sedan kommer fältarbetet. Provtagning av jord, grundvatten och ibland även porgas – den luft som finns i markens porer. Borrningar görs på strategiskt utvalda punkter. Proverna skickas till ackrediterade laboratorier som analyserar dem mot gällande riktvärden.

En kvalificerad markundersökning i Stockholm tar hänsyn till den specifika geologin i regionen. Stockholms berg- och jordarter varierar kraftigt – från lera i dalstråken till morän och berg på höjderna. Det påverkar hur föroreningar sprids, binds och rör sig i marken. En erfaren geotekniker vet att lerrika jordar kan binda tungmetaller effektivt, medan sandiga jordar låter föroreningar sippra ner mot grundvattnet betydligt snabbare.

De vanligaste föroreningarna i Stockholms mark

Tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver dyker upp gång på gång. De är envisa. De bryts inte ner. De bara ligger där, årtionde efter årtionde.

Sedan har vi oljeföroreningar – allt från diesel till tjockolja – som ofta härstammar från gamla cisterner, verkstäder och uppvärmningssystem. Lukten kan vara det första tecknet. Den där söta, kvalmiga doften av petroleum som slår emot dig när grävmaskinen tar sitt första skopslag.

PAH:er, polycykliska aromatiska kolväten, är en annan vanlig bov. De kommer från förbränning, tjärprodukter och asfalt. Klorerade lösningsmedel från kemtvättar och metallindustri är särskilt problematiska eftersom de är tyngre än vatten och sjunker djupt ner i marken, ibland ända ner till berggrunden.

Och så PFAS. Det nya spöket. Dessa "evighetskemikalier" hittas på allt fler platser och är extremt svåra att sanera. Brandövningsplatser och industriområden är typiska hotspots.

Konsekvenserna av att inte undersöka ordentligt

Jag har sett projekt där man hittat föroreningar mitt under pågående byggnation. Det är ungefär lika roligt som det låter. Plötsligt måste allt stoppas. Miljökonsulter kallas in. Länsstyrelsen informeras. Saneringsplaner tas fram. Och notan? Den kan landa på tiotals miljoner kronor – pengar som ingen hade budgeterat för.

Men det handlar inte bara om pengar. Det handlar om människors hälsa. Barn som leker på förorenad mark. Grundvatten som kontamineras. Inomhusluft som förorenas av ångor som tränger upp genom betongplattan. Det är inte hypotetiska scenarier – det är dokumenterade fall från Stockholmsområdet.

Dessutom finns ansvarsfrågorna. Enligt miljöbalken gäller principen "förorenaren betalar". Men om den ursprungliga förorenaren inte längre finns? Då kan ansvaret falla på den som äger fastigheten – alltså den som köpt marken för exploatering. Det gör due diligence-processen vid markförvärv helt avgörande.

Rätt undersökning sparar tid, pengar och huvudvärk

En gedigen miljöteknisk markundersökning i tidigt skede är den bästa investeringen en exploatör kan göra. Punkt. Den ger dig kunskap om vad som finns i marken, hur omfattande en eventuell sanering behöver vara, och vilka kostnader du kan förvänta dig. Inga obehagliga överraskningar. Inga panikartade omplaneringar.

Det handlar också om att välja rätt partner. Någon som förstår Stockholms specifika förutsättningar – den komplexa geologin, de höga grundvattennivåerna, närheten till Mälaren och Saltsjön. Någon som inte bara borrar och analyserar, utan som kan tolka resultaten i sitt sammanhang och ge konkreta rekommendationer.

Och det bästa av allt – en väl genomförd undersökning kan faktiskt snabba upp hela tillståndsprocessen. Kommuner och myndigheter uppskattar när exploatörer kommer väl förberedda. Det bygger förtroende. Det minskar antalet kompletteringsrundor. Det gör att spaden kan sättas i marken snabbare.

Stockholm förtjänar att växa på trygg grund. Bokstavligt talat.

Akuttandvård Göteborg